molecular-biology-of-the-cell

Maine Coon kattens hälsa

Jag börjar med det viktigaste:

Genetisk variation

Att föda upp rasrena djur kan innebära att du gör en redan trebent stol ännu vingligare.

Det finns burk med glaskulor, och för varje parning tar du upp två av dessa glaskulor, kollar om det inte är allt för mycket inavel ( i de närmaste generationerna…) och sen kör du. Kattungarna som föds är ingenting annat än vad som redan finns i den här burken. I en lite ny tappning kanske, men dolda sjukdomar har stor risk för att föras vidare, till exempel.

Dessutom har vi som avlar med djur en lust att få fram ännu snyggare, större, gosigare, “hälsosammare” (sett till vad vi idag kan upptäcka med diverse tester) ungar och därför selekterar vi. Det vill säga ur denna redan stängda burk med glaskulor, plockar vi bort en hel hög, och andelen djur som vi kan använda i aveln minskar…. därmed också den genetiska variationen.

Vad gör VI på Lynx Luna för att inte bidra till det största hälsoproblemet för rasrena djur?

Vi breddar avelsbasen! Tack och lov är Maine Coon katten en naturlig ras vars stam-bok fortfarande är öppen och NYA individer kan stamföras som nya anfädrar och mödrar om en hel del kriterier möts. Vi har på så sätt tagit in helt nya linjer (katter)  och jobbar med dessa med rasstandarden i sikte förstås men roligast av allt, med siktet på en friskare ras, med fler “glaskulor i burken”.  Andra katter i vårt katteri är från ovanligare linjer, det är kulorna som inte så ofta blivit använda. Från linjer som är relativt nya (10-20 år) eller är från Maine- inte många i Sverige, eller Europa, importerar där i från. Vi har en hel familj som är en del av Lynx Luna som är födda och bor i Maine.

Läs om problemen med smal avelsbas här:

http://www.instituteofcaninebiology.org/blog/why-vulnerable-breeds-are-vulnerable