I måndags kastrerades de kattungar i “Blåbär och mjölk” kullen som inte ska användas i avel.
Än en gång fick jag förmånen att förundras över hur snabbt kattungar återhämtar sig och hur LITET ingreppet blir, jämfört med att kastrera en stor katt.
Hannarna, såväl som honan, var lite trötta efter sederingen, men bara ett par timmar. Ingen kräktes, ingen vinglade omkring. Alla åt och drack igen samma dag. På kvällen lektes det som vanligt.
Honan fick en kasslertröja som döljer det ENDA stygnet som behövs under hennes navel.
Hanarna behöver inte ens sys!
Jag gör det här för katternas bästa.